tisdag 30 augusti 2011

Vad är det som händer?

Tack fina ni för alla kommentarer på gårdagens inlägg om trädgårdsterapi. Tänk vilken tur att vi alla hittat den där passionen i livet som är så rolig och inspirerande att bekymrena far sin kos så fort man får chansen till en stund i trädgården. Det är jag otroligt tacksam över!

Flera av er undrade vad det är för bygge vi håller på med. Ja, det är av det större slaget! Vårt lilla hus på 90 kvm  ska bli bra mycket större och byggs på uppåt med nästan en hel våning till. När vi blir klara kommer vi att ha två sovrum till och ett badrum, men innan dess blir det byggarbetsplats i drygt tre månader. En prövning helt klart, men oj så bra det kommer bli när allt är klart.


Trädgården tar lite stryk under tiden, det kan inte hjälpas. Gräsmattan kommer att bli delvis förstörd och rabatterna har vi fått tömma på en del ställen för att göra plats för maskinerna att flyttas in. Men det är okej så här i slutet av säsongen, mitt i vårblomningen hade det varit svårare. Nu får jag ägna hösten och vintern åt att planera min nya rabatt istället, som ska anläggas just där kaoset pågår som värst just nu. Det känns bra att tänka på!


Och så gäller det ju som jag skrev igår att rikta sitt fokus på de små trädgårdsunder som fortsätter ske i skuggan av ställningarna. Som knopparna som sväller i min hortensia. Kan ni tänka er att jag fick den av mina snälla grannar i somras? Snacka om att jag blev glad! Eftersom jag visste att det skulle grävas överallt bor den i kruka än så länge, men jag får nog putta ner den nånstans provisoriskt i vinter. För inte klarar den väl att övervintra i kruka, vad tror ni?


En som överlevt den gångna långa vintern i kruka mot alla odds är mitt olivträd. Köpte det på rea för en löjligt liten peng sent på säsongen förra året. Tänkte att för det priset spelar det ingen roll att jag inte har någon bra plats för vinterförvaring, så jag chansade och lät det stå i vårt icke uppvärmda cykelförråd. Ja, det kan ni ju tänka er hur det såg ut efter flera månader av konstanta minusgrader. Och trots att jag visste att det var en chansning blev jag jättebesviken när jag såg det lilla spret som var det enda som var kvar när våren till sist kom. Klarade dock inte av att kasta det, så jag baxade in det lilla sorgebarnet bakom garaget där jag snabbt förträngde dess existens. Döm om min förvåning några månader senare när jag kikade in bakom knuten och såg små blad spricka fram. Bara på två grenar visserligen, så det såg egentligen inte klokt ut. Men då förtjänade det åter en plats i solen på pergolan, och idag har det hämtat sig så här fint. Fortfarande inte det vackraste man skådat, men det lever! Får fundera ut nåt bättre i förvaringsväg när vintern kommer, helt klart...  Någon annan med olivträd som har något kreativt tips?

Tisdagssvammel från
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...