lördag 15 september 2012

Ända till september

Halva september har gått och ända fram till nu har de varit lika fina, mina sommarblommor. Luktärterna, mina storblommiga tagetes 'Vanilla', pelargonerna och till och med penséerna (!) har blommat och blommat och blommat och jag har njutit och njutit och njutit. Men idag tog det tvärt slut. Ska jag vara ärlig var det egentligen inte blomningen som tog slut, utan mitt tålamod. De hade blivit lite för rufsiga och rangliga helt enkelt. Bäst före datumet hade passerat, dags för välförtjänt vila på komposten. Men där vilar de ju bra, och kommer att väckas till nytt liv i nån rabatt så småningom. Blom-reinkarnation. Ett bra avslut.








Vi har varit inne i city idag för barnen skulle klippa sig. "Oj, så många folk", sa Tage och det var det verkligen. För att vara en storstadsbo sedan många år är jag nog ovanligt obekväm med att trängas på gågator och i gallerior. Mer och mer för varje år faktiskt och särskilt på helgerna. Jag är ett stort fan av nätshopping just av den anledningen, inte minst när det kommer till barnkläder. Att knuffa sig fram i trängseln och sedan dessutom prova skor och kläder på små ovilliga kroppar i ett provrum med kö utanför. Nej, helst inte om jag slipper. Så skönt att istället sitta därhemma i lugn och ro och klicka sig runt tills man hittat det man söker. Och det funkar faktiskt nästan till det mesta, men tyvärr inte frisörbesök.

Så fort vi var klara for vi alltså raka vägen hem, vissa av oss med nya fina frisyrer. Hem till trädgården där solen sken och vinden ven och plommonträdet vittjades på ytterligare fyra kassar frukt till ännu fler tacksamma grannar. Så blev det en lugn skön lördagseftermiddag, så välbehövlig efter ruschen. Jag höstfixade trappan. Dahlior, prydnadskål och någon silverbladig historia utan namn. Så nu är det höst på riktigt, åtminstone på vår trapp.


Och så har jag varit och köpt lökar. Vita tulpaner 'Spring Green', fler Thalia-narcisser och allium, precis som jag lovade mig själv i våras. Därtill har jag fått de här ljuvliga små minitulpanerna av min snälla kusin efter en resa till Amsterdam i somras. Bara 15 cm höga, visst är de söta? Hmm, undrar vart jag ska plantera dem? Det är väl vad man kan kalla ett angenämt problem... Snart börjar det om, ett nytt trädgårdsår är redan verklighet i lökpåsarna. Ett tunt plasthölje som rymmer så mycket förväntan.

Nu sprakar brasan, det är mörkt därute och här sitter jag och lyssnar på den här härliga låten av Peter Lemarc. Om kärlek som varar ända till september, som sommarblommor! Tack Åsa för att du fick upp mina öron för honom, nu kan höstrusket dra in när det vill. Jag och mina hörlurar är redo.

Godnatt godnatt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...